Högklint, Fridhem och Kneippbyn

Då färjan från Nynäshamn går in mot Visby reser sig den majestätiska Högklint rakt föröver. Klinten sträcker sig ända upp till Hallshuk, en sträcka på ungefär sju mil.

Klintkusten är ett av Gotlands särmärken; det är som om ön bara har rest sig ur havet, som om det kunde ligga något i berättelsen om Tjelvar som såg ön sjunka i havet om dagen och sedan resa sig upp under natten.

Här ute vid Högklint finns två tidiga inspiratörer till Gotland som turistö. 
För det första var det Oscar I:s dotter, prinsessan Eugenie, som kom till Gotland 1860 och fann luften välgörande för lungorna. Hon lät bygga sig ett litet sommarresidens, Fridhem, och återkom år efter år. (Detta Fridhem var ytterst modernt och levererades monteringsfärdigt från Ekmans snickerifabrik på Kungsholmen i Stockholm.) Kungligheter blir ju ofta trendsättare, så dög 
Gotland åt prinsessor kunde det också duga åt en ann´.

Den andre inspiratören var doktor Kallenberg, som 1907 inrättade kurorten Kneippbyn. Det där ”Kneipp” är inte, som man kanske frestas att tro, något av klurigt gutniskt ursprung. Nej, det kommer av den tyske prästen och hälsoprofeten Sebastian Kneipp, som vid mitten av 1800-talet anlade en kuranstalt (mycket kallvatten ingick i behandlingen). Dessa Kneippkurer spred sig över Europa och landade också här på Gotland tack vare doktor Kallenberg. Det entreprenörsskap som doktor Kallenbergs stod för har vidareutvecklats i dagens Sommarland. Dock inte med lika kallt vatten.

Text: Harald Norbelie
Foto: M. Johansson